.

Hej på er!

Dem senaste dagarna har jag filurat på ett inlägg på den ekande bloggen! Träning, eller löpning för min del. Efter att ha sprungit Göteborgsvarvet på 2.13h, ha kraft kvar i slutet och tränat otroligt dåligt insåg jag att jag faktiskt kan det här med löpning. Så där och då gick jag och mamma in i ett vad. Fram tills min semester, vecka 30, ska jag springa minst två gånger i veckan, och gör jag inte det ska jag ge mamma 50 kr för varje missat löppass. Allt för att jag verkligen ska ta tag i löpningen och att det ska bli rutin, inte ett måste. Än så länge går det bra, och ju mer jag springer ju mer vill jag göra det. Det är väl dem där endorfinerna som kommer fram som jag bara hört talas om innan. För när jag sprang igår, efter att ha cyklat 4.7 mil, sprang jag fortare än jag någonsin gjort, utan att bli så trött. Tyvärr dog telefonen i mitten av rundan så motivationen sjönk en aning, men runkeeper hann säga till mig att jag hade sprungit 1.96 km på 10 min, med en hastighet på 11.83km/h och 5.05 min per kilometer. Var otroligt nöjd när jag kom hem för att jag faktiskt hade sprungit, oavsett tid på dygnet och att jag inte var motiverad. Så  jag tror att det börjar hända något i min kropp. För min dröm, som inte alls är svår att uppnå, är att kunna svara på frågan, "tränar du något?", "JA, jag springer några gånger i veckan." Det ska inte bara vara i en period utan det här ska vara en ny livstil (oj vad klyschigt det lät), men jag börjar förstå folk som säger det, för jag känner att jag är på rätt väg. Har börjat logga ut från facebook och instagram, för att inte slökolla alldeles för länge och sen säga att jag inte har tid att springa. Vilket jag verkligen har efter att ha rannsakat mig själv.

 

Fortsättningen följer i nästa inlägg, blir alldeles för långt att läsa på en gång.

 

SO LONG!