whatever you do don't be afraid of the dark

långt inlägg, en de djupa tankar, som måste ut. läs om ni vill. behöver skriva av mig lite, och vad är inte bättre än att göra det här?

sitter här i sängen och inser två saker. jag håller just nu på att smälla i mig en chokladboll med pärlsocker på. en njutning i någon minut, men sedan ångest efteråt i flera minuter. är det värt det? borde verkligen tänka mer på sådant, men det är verkligen, med betoning på verkligen, lättare sagt en gjort. men med träning elva gånger i veckan, och festande på helgerna, går inte heller ihop, men det tar vi en annan gång. så borde tänka på att kanske inte köpa en chokladboll, eller smälla i sig lite väl mycket toast med mycket ost, hehe. men egentligen bryr jag mig inte så mycket, men jag borde. och från nåt helt annat, lyssnar på världens bästa band med världens bästa texter, okej det finns två sådana band, men nummer två på den listan, 30 seconds to mars. Inga klyschiga kärlekssånger här inte. Rediga (ja, smålänning) texter med rediga åsikter och meningar med texterna. älskar de, när de stod i frihamnen i göteborg, och hela marken gungade, eller när hurricane spelade akustiskt med endast jared leto på gitarr o sång. oh vilken lycka. och andra bandet kan jag nämna är kent. finns ingen band som kent. oj oj oj.
men åter till det jag egentligen ville skriva om, med risk för klyschigt, hehe. men har tänkt på några saker. Hur vissa saker kan hända, vad tid och plats har mycket att göra för hur ens framtid kan se ut. hur en person kan få en att må bra, få en att må dåligt. en enda person, och hur mycket känslor är inblandat i detta. om det så är kärlek eller vänsk ap. hur man får förhoppningar på något, som sedan är något helt annat. och hur tiden, spelar roll. att något kan förändras på så lite tid. om det så gäller en mening som sades vid helt fel tillfälle, vad hade hänt om det aldrig sades, eller om det hände fem minuter senare. hur något man byggt upp under en lång tid kan rasa på en timme, något man trodde var som vanligt, men så blev det något helt annat, en helt annan vardag. och det mesta handlar inte om kärlek, det är annat, också.
och nu blev det stopp i huvudet, får inte riktigt fram det jag vill säga, men vill inte skriva ut allting heller, med risk för missförstånd, och lite väl lipigt. men det är så det är just nu. och då känns det bra att det finns de som ställer upp för en och tror på en. guldvärt.

var nog ingen som kom så här långt, men det är mer skrivet för min egen skull också.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0