.

Något sommarprat jag lyssnade på häromdagen, tror det var elin Kling, berättade att hon inte ville vara den som kryssade för i kalendern och väntade på den där semestern som kommer om ett halvår. Utan istället göra varje dag till något, det är nog världens största klyscha, men de orden tog jag faktiskt till mig. Att inte behöva ha något att se fram emot, hela tiden. Eller iaf inte om ett halvår, utan istället om några dagar, en vecka. Såsom jag ser fram emot imorgon, klippte och optikern. Ny frisyr och kanske glasögon. Det är något nytt, något spännande. Eller söndag. En mys-söndag. Ett annat klyschigt ord. Sen känner jag mig själv, att den här lilla , carpe diem-fasen kommer att hålla i en vecka, (carpe diem är förövrigt världens värsta ord). Men tanken finns iaf där, och om jag kanske kan tänka på det i en vecka iaf, då kanske det blir bra.