.

Förresten, bara ett litet kort inlägg, som aldrig blir kort, pga av mina kommatecken, parenteser och förklaringar, (som nu), innan jag lägger mig för att läsa tre Allers-tidningar. Ja ni läste rätt. Tant-tidningen Allers. Jo, till saken, att i fredags fick jag nån snilleblixt-idé. Kom på mig själv med att ha helt olika långa naglar, tunna, söndriga. Och med ljust flagnat nagellack på vänster hand. Och inget på högra. För det hade försvunnit efter att ha tvättat med tinner på jobbet. Och insåg lite snabbt, att vad händer?! jag, som har 70 st nagellack liggandes i en låda, jag som innan målade naglarna med en ny färg varje dag, har skitit totalt i hur jag ser ut. Har hårets i tofs varje dag, skiter ifall jag har tre stora gigantiska finnar i pannan, inte ens bryr mig för att täcka de. Och åter till håret. En utväxt som hette duga. Japp, hette. För som tur väl fanns det tid för färgning. Så nu, nu känner jag mig så mycket fräschare. Och jag har klippt och filat naglarna till en mänsklig form. Och åter till håret, fast håret på ett annat ställe. Nämligen benen. Det är när håret börjar kännas ludet istället för stubbigt man kanske borde ta tag i sin lite kvinnligare sida och ta fram rakhyvlen. Och det har jag gjort, och oj vad allt känns mycket bättre. Lite kallare kanske, men bättre för själen. Nu får jag mig själv att framstå som lite av ett hårigt monster som aldrig sett en rakhyvel, typ. Men jag kan lugna er med att jag inte har gett upp helt. Det är bara benen, för jag sover själv. Jag går i långbyxor. Jag orkar inte böja mig ner i duschen för att raka benen lite halvdant. Jag får också väldigt torra ben. Sådär. så, vad jag tror att jag ville få fram med det här är att, efter lite färg i håret, klippta naglar och rakade ben, så kan man må fruktansvärt mycket bättre när man ser sig själv i spegeln.
Ett "kort" inlägg om mina dåliga vanor på det ytliga. Spread the Word. Nu ska jag återgå till min tant-sida och läsa de oerhört gripande berättelserna ur "Jag måste få berätta..." I Allers.