.

yello! irritationen som uppstår när man väl pallrar sig ut för att springa så går hörlurarna sönder och en fluga i ögat. lovely. men jag fortsatte ändå, utan musik och blinkande ögon värre än ett stroboskop. jag drömmer om att hitta tillbaka till det där träningsruset jag hade innan sommarn. typ träna 10 ggr om dagen och ha en vältränad kropp. nu känner jag mig som en val, värre än vanligt. finns det inget terapi-band, typ som sluta röka, som får en att intala en själv att inte äta så förbannat mycket och sluta äta onyttigt? måste finnas. eller så tar jag patent på den. jobbet går bra som vanligt. och tiden flyter på, och jag inser att jag snart är inne i samma rutiner som innan. fast jag ser mig som en halvspontan människa så har jag förbannat mycket rutiner, fast jag egentligen inte vet om det. men nu springer jag iväg på helt andra ämnen. vill avsluta med att just nu kände jag en himla stor lättnad, samtidigt som jag vill kasta en glasflaska i någons huvud. är det okej?