resfeber
det här är jag just nu. Ser alldeles för trött ut, vilket jag kanske är, men behöver underskott av timmar för imon flyger jag och syrran till NEW YOOOOOOOORK! har inte riktigt fattat det än, resväskan är packad, visumet fixat, nytt pass, laddare, astmamedicin, adapter och allt är nerpackat, men det känns inte som att vi ska åka.Jag som annars brukar ha resfeber och tror att jag har glömt allt möjligt. Har iofs rensat kylkåpet, storstädat lägenheten på 24 kvm, tvättat och allt sånt så det kan ha med resfebern att göra.
19.31 går tåget ikväll ner till Malmö. sen får vi gå upp omänskligt tidigt för att ta oss till kastrup. 7.50 tar flyget oss till Island för mellanlandning sen är vi i New york 13.00 lokal tid!!!! nu ska jag färga håret för att vara lite fräsch.
Vi hörs !
Inför Tjejmilen
Läste här: http://metromode.se/halsa/2016/05/18/vagen-till-milen-trana-med-metro-mode-infor-tjejmilen-2016/
LÖPARBAKGRUND: Vann många korta lopp när jag var liten, fick astma varenda gång. Började springa "på riktigt" 2012, efter Vårruset och inför Tjejmilen. När jag var yngre fick jag astma efter 100 meter.
DET HÄR VILL JAG FÖRBÄTTRA: Hastighet på min löpning, springa snabbare.
MITT FAVORITPASS: Distans. Ha en bestämd runda och sen köra den. Känner mig alldeles för väl för att kunna springa en runda där jag kan vika av tidigare, då gör jag gärna det.
DET MEST UTMANANDE MED LÖPNING ÄR: Att våga utmana mig själv. Min lathet finns med under hela löppasset, fast jag faktiskt har tagit mig ut. Mer intervaller, göra 10 st istället för 8 st för jag vet att jag har lite mer att ge. Och att inte ge upp.
MITT MÅL MED TJEJMILEN: Som jag började med att skriva, jag ska runt på under 55 min. Drömmen hade varit att landa på 50 nånting, men tror jag är för optimisk, men jag vet aldrig!
Hoppas jag kan inspirera någon av mina få läsare! :)
Drömmen
Hej på er!
Dem senaste dagarna har jag filurat på ett inlägg på den ekande bloggen! Träning, eller löpning för min del. Efter att ha sprungit Göteborgsvarvet på 2.13h, ha kraft kvar i slutet och tränat otroligt dåligt insåg jag att jag faktiskt kan det här med löpning. Så där och då gick jag och mamma in i ett vad. Fram tills min semester, vecka 30, ska jag springa minst två gånger i veckan, och gör jag inte det ska jag ge mamma 50 kr för varje missat löppass. Allt för att jag verkligen ska ta tag i löpningen och att det ska bli rutin, inte ett måste. Än så länge går det bra, och ju mer jag springer ju mer vill jag göra det. Det är väl dem där endorfinerna som kommer fram som jag bara hört talas om innan. För när jag sprang igår, efter att ha cyklat 4.7 mil, sprang jag fortare än jag någonsin gjort, utan att bli så trött. Tyvärr dog telefonen i mitten av rundan så motivationen sjönk en aning, men runkeeper hann säga till mig att jag hade sprungit 1.96 km på 10 min, med en hastighet på 11.83km/h och 5.05 min per kilometer. Var otroligt nöjd när jag kom hem för att jag faktiskt hade sprungit, oavsett tid på dygnet och att jag inte var motiverad. Så jag tror att det börjar hända något i min kropp. För min dröm, som inte alls är svår att uppnå, är att kunna svara på frågan, "tränar du något?", "JA, jag springer några gånger i veckan." Det ska inte bara vara i en period utan det här ska vara en ny livstil (oj vad klyschigt det lät), men jag börjar förstå folk som säger det, för jag känner att jag är på rätt väg. Har börjat logga ut från facebook och instagram, för att inte slökolla alldeles för länge och sen säga att jag inte har tid att springa. Vilket jag verkligen har efter att ha rannsakat mig själv.
Fortsättningen följer i nästa inlägg, blir alldeles för långt att läsa på en gång.
SO LONG!