You know it
JAG ÄLSKAR MITT JOBB. punkt.
we all have it part II
AAAA just det ja. skulle lägga ut tillhörande bilder. men vet ni vad? de förtjänar ett eget inlägg. så här har ni den, så här ser man ut efter en heldag i solen, med enbart ben och fötter i solen, med solskyddsfaktor 50. och ryggen, likaså där. så äré.
we all have it
vi alla har de. tror jag, något litet har vi all iaf. den där kommentaren vi alla får höra, en gång för mycket. den kommentaren som är så självklar, som man är väl medveten om själv, som man absolut inte har fått höra första gången, utav just den här personen. det är just den kommentaren som jag får efter att ha varit utomlands. "du är ju inte så brun". JASÅ, är jag inte ?! trodde att jag va som en pepparkaka. eller en annan favorit, "vad blek du är". ja tack då. 1. jag skäms inte för att vara blek. det är så jag ser ut och så jag är född, med en liten del av rödhåriget och fräkninghet. (om det nu ens är ett ord.)
2. jag är otroligt medveten om att jag inte blir brun, även om jag är utomlands i två veckor. solbränd och fräkning blir jag, men inte brun.
3. och det bästa med att jag är väl medveten om att jag inte blir så brun, är att jag slipper all den här hetsen, att jag MÅSTE bli brun, under 1 vecka i solen. jag hinner njuta utav solen, då timmarna jag själv väljer att ligga i solen. och ordet "pressa", som man gör för att bli brun, det existerar inte i min värld.
så, mina kära läsare, ni 5-7 st som läser min inlägg. vad är eran favorit-kommentar som ni absolut inte visste om er själva? ellen, är det att du är kort ?
take it all back
jag vill även minnas att jag för någon eller några veckor sen skrev ett inlägg hur jag ville ha tid. en ledig kväll utan något planerat, eller en helg där jag inte vet vad som händer. jag tar tillbaka allt det där. efter att ha haft en ledig kväll förra veckan, kände jag en otrolig rastlöshet. det slutade med att jag satt vid datorn i tre timmar och kollade bestick och dylikt. ett annat exempel. igår var jag ledig. hur. skönt. som. helst. de första fem timmarna. det var bankmöte, som gick så förbannat bra, mer om det senare, en 4.7 km lång promenad med mamma, och lunch på stan med samma människa. men sen, när jag väl var hemma igen... städade garderoben. det tog ju bara en halvtimme. då kände jag det där krypet i kroppen och jag åkte upp till lackeringen, slipade och målade min stol, hjälpte pappa på jobbet, och sen var jag nöjd. jag vill inte ha det där lugna. jag vill att livet ska gå på högvarv.
listen to the good things
när jag i veckan bröt ihop på jobbet, bestämde jag mig för att andas någon extra gång och inte lyssna på de som blir irriterade och säger otrevliga saker. utan istället lyssna på de som faktiskt hjälper en. där en väldigt fin kollega erbjuder sin hjälp i 45 min, och åker ifrån sitt, och de 45 minuterna var allt som behövdes. lyssna på de gästerna som frågar om jag behöver hjälp och säger att jag gör ett bra jobb. det blir så mycket lättare i livet om jag istället tar till mig de fina kommentarerna och gesterna än att lyssna på de som inte ger något utan bara tar energi. det är min livslärdom den här veckan. och det har hjälpt, släppte det ganska så fort.
