.

jag är tillbaka. på många olika plan. här, hemma, växjö. men inte i mig själv. igår kom jag hem, efter tre månader på resande fot. allt var som vanligt, förutom vår baksida som är lite nyrenoverad, och det var grönt i träden. men det känns tomt på något sätt, det går inte sätta fingret på vad det är, men något är det.få se om man kommer underfund med det, det kommer nog lägga sig till slut. nu känns det bara lite skönt att va hemma, sova i 13h utan att bli väckt, eller jo, brandbilarna väckte mig, men somnade om, i min egna säng. spela hög musik med bra ljudsystem, kolla på tv-serier, kommit ifatt i en serie, 12 to go, och framförallt KÖRA BIL! oj vad jag har saknat det, och efter 12 veckor med vänstertrafik är det faktiskt lite svårt att vänja sig.. varje gång jag ska sätta på blinkisen får jag tänka till, har satt igång vindrutortorkarna x antal gånger, i vänstertrafik-länder är det tvärtom. och jag har fått tänka efter när jag ska köra ut från en korsning, "lägg dig inte i vänsterfilen vad du än gör". men det kommer, ge mig två dagar så är det högertrafik som gäller igen. och nu ska jag fortsätta kolla på serier, lägga över bilder till en hårddisk, som jag hoppas funkar utmärkt till en mac, för nu ligger det ca 15 000 bilder på min dator, vilket gör att jag inte kan ha spotify, safari och vlc igång samtidigt............ och jag lovar er som läser den här bloggen, jag kommer lägga upp några bilder från varje land från min resa. finns ju en brist på bilder här.. 

ett blogginlagg, och da var jag i nya zeeland. trott pa allt som hade med allt att gora. bestamde mog for att andra mig. nagra veckor senare bestamde jag mig for att inte andra mig. det har hant sa pass mycket de har manaderna, och de tre manader pa resande fot borjar fa ett slut. 10 dagar kvar. har hunnit med fem lander, tva kvar. det ar aven med blandade kanslor resan borjar fa ett slut. har haft en fantastisk vecka i thailand, dar jag aldrig har traffat sa mycket folk, skont folk, som det klickat med. som man sen maste lamna, for att alla ska at olika hall. och det ar nagot negativt med att resa, dessa fantastiska manniskor man traffar, som man sedan har som facebook-van, men kanske aldrig mer kommer att traffa, nagonsin. och for mig som lider av jobbig seperationsangest, blir det jobbigt varenda gang ett hej da ska goras. me det ar bara att bita ihop, och istallet tanka, vad glad jag ar for att faktiskt ha fatt traffa dessa manniskor, att de blev en del av resan, ett minne som kommer vara inprintat i huvudet for evigt, forhoppninsvis. det postiva med att komma hem ar att traffa familjen och vanner. den van jag inte har med pa resan.  de narmsta ar med mig, eller pa andra sidan jorden. och att pengarna faktiskt ar slut. for det gar at pengar,sarskilt nar man festar och tycker att allt ar billigt, for det ar ju faktiskt billigt, om man dricker ratt mangd. men jag ser det mer som en rolig upplevelse och hur mycket historier jag kommer bara med mig fran de kvallarna. som hur vi dansade pa baren och fick gratis shots, fightats i thai boxing mot min basta van, blivit av med telefonen for att bada i havet klockan 3 pa natten ar en bra ide, dansat som att det inte finns nagon morgondag, och alla manniskor man har traffat.

   klyschigt men sant, kan jag saga att jag pa nagot satt hittat mig sjalv, eller iaf vaxt i mig sjalv. da jag har gjort saker har jag aldrig skulle ha gjort innan, bara pa ett ar har jag blivit sakrare i mig sjalv, eller saker har jag varit, men mer social, tycker inte allt ar jobbigt med mycket folk. jag har stannat kvar sjalv i tva natter pa resan, med ett gang pa sju killar, som jag festat med. jag har borjat prata med folk forst. jag har akt flyg med 4 personer jag inte kande, delat rumt och haft en av de basta dagarna nagosin. jag har gatt runt pa gatorna pa phi phi oarna, satt mig och atit frukost med en kille fran wales och fran new york, hangt med de ett tag. om nagon hade sagt detta till mig for ett ar sen, hade jag skrattat. nee det kommer aldrig handa, men jag onskar att det var sa. och nu ar det sa. jag har kommit over den bron som hindrat mig fran att gora manga saker innan. och nu flyter aven engelskan pa, vilket gor att allt blev valdigt mycket lattare. ibland haller tyvarr den har radslan jag har tillbaka mig, och da blir jag mest arg pa mig sjalv och tanker, for i helvete, bara gor det. och det ar inte bara den sociala biten som har blivit battre. jag har testat pa nya saker, sma pettitester, men stora for mig. sasom sushi, ol, jag har akt de varsta berg o dal banorna pa universal studios, klattrat bland klippor, dykt i okant vatten, snorklat tva ganger. och for mig som ar hojdradd och har kraftig respekt for vatten ar jag stolt over mig sjalv att jag faktisk gjorde det. tror en resa gor sig bra for sjalen. bara gora nagot man kanske inte skulle gora, nagonsin. 

   det har funnits sa mycket kanslor pa den har resan. alla kanslor. men den kanslan som har funnits minst ar hemlangtan. en gang krop den fram, efter fyra veckor hemifran. vet inte om det ar for att man hela tiden gor nagot, man har sina kompisar med sig och med dagens teknik gar det att prata med hemma varje dag sa fort wifi finns. vilket jag ocksa har gjort. tror det har hjalpt mig en hel del. men kanslor, de kan komma och ga. blivit foralskad, irriterad, glad, vilket jag vart 90 procent av resan, lycklig, vilsen, nojd, tom. nastan allt forutom arg. vissa dagar gar huvudet pa hogvarv och hela tiden tanka pa vad man ska gora sen. andra dagar ar huvudet i en san harmonisk fas. dar man carpe diem, verkligen tanker pa vad jag gor, halla, du ar pa andra sidan jordklotet, njut for i helvete. och den kanslan har jag nog haft sen jag kom till Asien. det har hant sa pass mycket, men jag har anda hunnit njuta av det, och lite glomt bort att jag ska aka hem. tillbaka till verkligenheten. det ska borja jobbas, tuffa beslut ska tas, framtiden ska borja planeras, heeeello canada. 

 

   kanns sa skont att pa nagot sett skriva av sig, fa ut lite av tankarna som snurrar alltfor ofta i mitt huvud. och nu ar ogonen trotta, efter tva festkvallar, en fantastisk fodelsedagskvall som har gatt till historien. men an vill jag inte ga och lagga mig. men borde. bloggen, vi ses om 11 dagar igen.